Fan vad jag önskar att jag var en vampyr så jag kunde stänga av mina känslor som i the vampire diaries. Önskar jag bara kunde skita i skolan och stanna hemma i minst 1 vecka! Men börjar jag med sånt så får jag inte bo kvar här och jag skulle inte överleva utan mina underbara. Visst har jag mina vänner hemma med men det är inte tillräckligt för att överleva på dom där skriftställarna! Sommaren med pappa kändes som tortyr och det var inte så jävla mycket bättre med mamma.
Kan inte någon bara avsluta allt åt mig nu??

Jag är trött men orkar inte sova. Känner mig tom igen och paniken börjar långsamt komma tillbaka. Fick ha 4 bra dagar åtminstone så får väll vara glad för det. Fick ont i magen och började må illa efter att jag åt lunch idag och har ont i huvet, börjar kanske bli sjuk och har inte tid för det här.

Trodde allt var bra, inte känt mig så glad på länge men inte fan fick man vara det länge heller! Stod och duschade och helt plötsligt var dom där igen, rösten som säger att det är okej. Tänker säga åt rösten att dra åt helvete och göra köttbullar och makaroner istället så här halv 1 på natten :)

Bloggen var bara en spontan tanke som jag hade, det jag tänkte med den var att berätta min historia och kanske någon skulle läsa den och känna att jag kunde hjälpa någon. Jag har tänkt lite mer på vad jag vill göra med bloggen. Jag tänker försöka blogga lite varje dag så länge som det går om allt möjligt i mitt liv tex. Om jag ätit och vad eller hur mycket, hur jag mått under dagen, om det ändrats eller bara vad jag gjort eller inte gjort. Detta tänkte jag göra för att kunna kolla tillbaka och kanske upptäcka några mönster. Något som har hjälp mig mycket med min depression är att jag har försökt lära känna den och det kanske låter konstigt men depperationen för mig är som en liten person inuti mig som vill få så mycket sagt men har ingen röst så den måste visa det på ett annat sätt. Haha hoppas ni inte tror att jag är galen nu :D

Pontus fyller 22 år idag!
Tiden har gått så snabbt, båda mina bröder är över 20 och jag är snart 18! När blev vi så gamla? Om man ändå fick vara barn igen, Julia förstår inte vilken tur hon har som får vara 5. Måste ringa mamma idag men det känns så jobbigt, varför ska det vara så svårt att prata med sina föräldrar?